Just nu vill jag sitta i en bubbla full av tysta toner som reser in och ut i mitt öra.
Ibland låta dom greppa tag i mig och trilla ur mig som en tår.
Jag vill se ett slut i ett kaos av organ som gör sig påmind i smärta och trötthet.
Sluta ha dåligt samvete när kroppen strejkar!
Ida vill ha en lägenhet för sig själv, jag vill ha ett eget rum. Så där som när man var liten och hade sitt flickrum. Där skulle jag ha mitt eget lilla tivoli och klinka på instrument, leka med färger, läsa, lyssna på musik, sjunga, där skulle jag vara bra, även när jag inte var bra och utan att behöva ta hänsyn till någon annan!
En utopi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar