Kul att vara på G!

Har aldrig varit en av dom som sitter på sin kammare och övar och övar och övar disciplinerat på sitt instrument år ut och år in.

Jag går på känsla och föredrar att spela tillsammans med andra.

Men ibland i min ensamhet, glömmer jag tid och rum och kan inte sluta spela! Övar jag då?

Tänker på kära Cajsa som visat mig gitarrens väg.
Önskar att hon var här nu, hon är en djup inspirations källa!

Jag fortsätter att exprimentera mig fram,

glatt ovetande om vad jag gör? Vågar inte drömma om att spela gura inför andra, men med pappas gamla gitarr mår jag fint och nya låtar får liv.