glömmer aldrig när jag såg PJ Harvey i USA, Providence. En övergiven gammal teater i barock stil var full med tuffsiga rockers och öl en sen fredag kväll för 5 år sedan. Hon sög in hela rummet med sin närvaro. Efter den kvällen har hennes musik förföljt mig. På väg att bli sentimentalt nostalgisk, så minns jag också när Ida och jag i skydd från vietnams tropiska hetta, stängde in oss på hotellrummet och lyssnade på PJ Harvey lika ihärdigt som två små skolflickor som ville ha topp betyg i ämnet men samtidigt försökte vara coola!:)
Ha ha, we love you PJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar